Ny studie om livskvalitet

I slutet på 2015 kom rapporten Att leva med hiv i Sverige som baseras på den första stora undersökning som gjorts om hur det kan vara att leva med hiv idag. En av slutsatserna i rapporten är att personer som lever med hiv i Sverige skattar sin livskvalitet som hög även om stigmatisering fortsatt är en stark orsak till en sämre livskvalitet. Det finns ett område i livet som tydligt särskiljer sig som sämre hos deltagarna i studien och det är sexlivet, där majoriteten är missnöjda.

1096 personer deltog
Studien genomfördes genom att 15 infektionskliniker och 2 sprututbyten runt om i landet deltog i datainsamlingen och rekryterade deltagare till en anonym enkät. 1096 personer som lever med hiv fyllde i enkäten som fanns tillgänglig på nio olika språk. Studien analyserar kopplingen mellan fysiska, psykiska och sexuella faktorer samt personliga och sociala resurser i förhållande till livskvalitet.
Målet är att undersöka om och hur mycket hiv påverkar livskvaliteten, och om detta skiljer sig för olika grupper. ”Syftet med studien var att undersöka livskvalitet och faktorer kopplade till livskvalitet samt att visa och beskriva eventuella skillnader mellan olika grupper av personer som lever med hiv i Sverige.”
Studien bygger på så kallad självskattad livskvalitet vilket innebär att deltagarna i studien har svarat på frågor. De har på en skala från 1 till 10 fått skatta sin livskvalitet och på en skala från 1 till 6 sin nöjdhet inom olika livsområden. 

Ångrad öppenhet
Studien visar att personerna överlag skattar sin livskvalitet som hög och att en majoritet är nöjda eller mycket nöjda med sitt liv. Värt att notera är dock att nästan 20 procent skattar sin livskvalitet som låg.
Fortfarande lever många dolt med sin hivstatus, en av fem har enligt rapporten inte berättat för någon. Dessutom ångrar 15 procent att de valt att vara så öppna som de är vilket kan ses som ytterligare ett tecken på den stigmatisering, särbehandling och de fördomar man riskerar möta som hivpositiv.
Värt att lyfta är också att enbart 15 procent av de svarande har kontakt med eller engagerar sig i en ideell organisation för personer som lever med hiv. Detta kan tolkas som att personerna kanske inte känner något behov av att ha en organisation att vända sig till, engagera sig i eller att ha ett forum för att träffa andra som lever med hiv. Det kan också ses som ett tecken på rädsla för att få sin hivstatus avslöjad och att man inte känner sig trygg med det ens i sammanhang för personer som lever hiv.
Att så få tar del av någon ideell organisations verksamhet kan dock även tolkas som att organisationerna inte når ut till alla som lever med hiv på ett önskvärt sätt. Här finns arbete att göra för att skapa än mer tillgängliga plattformar att mötas på och att bättre kommunicera dessa.

Sexlivet är en källa till missnöje
Majoriteten av de svarande uppger att sexlivet är viktigt eller mycket viktigt och att det har förändrats negativt efter att de fått sin hivdiagnos. Att sexlivet är en källa till missnöje för så många kan ses vara sammankopplat med informationsplikten, 80 procent uppgav att den har en negativ inverkan. Nästan 90 procent svarar att den hindrat dem från att inleda sexuella relationer. Dessa resultat är naturligtvis nedslående och visar på behovet av att riva upp en stigmatiserande lagstiftning som dessutom är kontraproduktiv.
Rapporten finns att läsa i sin helhet samt beställa här.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln